När man hämtar hem dom bästa

Söndagen för två veckor sen släppte vi av två av dom bästa på flygplatsen i Norrköping. 

Idag äntligen fick vi hämta dom igen. Som vi saknat dom. Det är helt otroligt att vissa människor kan betyda så mycket för en och ännu mer när dom är borta. Det fattas något då i livet när man ska resa hit och dit i bland. *fniss*

Vi var tidiga syster och jag så vi satte oss på en bänk vid landningsbanan

  Ja, det var staket i mellan. 

Så landa det fint och vi tog ett glädjeskutt och stod nära nära staketet och titta om vi kunde se dom när dom gick ner för trappan. 

Men sen kunde jag inte riktigt stå kvar utan springa in och vänta där. 

Det kändes verkligen som en evighet när vi stod och väntade och den ena efter den andra kom bruna och fina med resväskor.
Vi fnissa åt att det är typiskt svenskt att alla är så lugna och klappar lite fint på semester fina axlar och går iväg men nä inte vi.

Äntligen så såg vi dom innanför dörrarna som två pepparkakor så vackra och fina. 

Vi skrek "nu kommer dom" och sprang fram med bamsekramar. 

Massor att berätta och vi som ska dit tillsammans i oktober. Jag längtar ännu mer nu. 

Nu är det som det ska igen. 

 Två av dom bästa som är som två fina pepparkakor. 

Dom är hemma och haft det underbar.