Tankarna far runt i mörkret.

Direkt när det blir mörkt och huvudet läggs på kudden. 

Så stelnar kroppen till och tankarna snurrar runt som en karusell. 

Allt från bra saker till oroande saker till bra saker igen. 

Hur planeringen av överraskning ska bli till oron att va händer med jobb efter sommaren. 

Ska jag börja fundera på nytt jobb och vad skulle det vara i såna fall? 

Eller ska jag ta tag i pluggandet. Som jag absolut inte känner mig redo för just.

Jag vet att allting löser sig och jag försöker att inte oroa mig men inom en finns det alltid en liten oro som gör sig påmind. 

Ibland önskar jag att det låg någon bredvid som jag kunde putta på och få ut det som snurrar i huvudet som kan peppa mig och lugna mig i mina tankar.