En smakbit!

En liten smyg titt på två underbara dagar vi haft

Bästis och jag!

I morgon!!

Å Så pirrar de i kroppen över morgondagens hemligheter. 

Jag längtar som ett barn på julafton!

Det är dax för bästis att få sin resa från mig. 

Två dar av massor av mysiga grejer som har planerat i mitt huvud en längre tid. 

Som jag små fnissat åt när jag lämnat lite små information här och där. 

Frågat om visa saker som jag vet att hon kan svara på men inte försöka säga för mycket fast jag ville skrika ut det på en gång. 

Väskan är påbörjad packad, lite små pyssel kvar att fixa innan jag åker och hämtar upp henne och vi åker iväg. 

Två dagar av massor av härliga saker med en bästa vän som fyller 25! 

Jakten på Övergivna hus del 2

Vi fortsatte våran resa syster och jag genom krokiga skogsvägar 

(har ni glömt om det inlägget hittar ni det HÄR)

  tillslut hamna vi en lite by som va nästan helt tom där låg en länga av radhus totalt tomt. 

Allt var utblåst. Fönster och dörrar var borta och fasaden på husen också. 

När vi gick in i ett av dom fanns det inte så mycket där förutom väldigt gamla härliga tapeter och mycket mögel!. 

Men i ett hus fanns det rätt mycket kvar i. Inga möbler men kläder, porslin, pusselbitar i hela, god jul kort och massor av saker i källaren. Vi gick runt där en stund, fotade, tittade och funderade över husen. 

Idag av en blogg vet vi vem som bodde där och vad som hände.

 Att någon fick frid och att huset lämnades hastigt. 

1989 års jultallrik var ju tvungen att fota. Året då man föddes.

Att låta bilderna tala denna gång!

Det finns så mycket att visa och ännu mer att fota! 

Överraskning resa till Stockholm!

Så blev det lördag och vi hämtade upp bästis tidigt tidigt på morgonen för att ta en sväng till Donken för hämtning av frukost. Sedan vidare till bussen som skulle ta oss till Stockholm. 

Efter fyra timmar och hela Östergötland runt så var vi framme.

Då började hennes dag. 

 Den fina människan i livet. Som snart fyller 25. Vilken dag sen.

I ett sommar Stockholm. 

Vi gick på stan en sväng och sen spenderade resten av tiden på gröna lund. 

Med att åka lite karusell, vinna på godishjul och köra fem-kamp.

Det var tre trött men nöjda och glada tjejer som krama om nyinflyttade Stockholms bruttan

och hoppa på bussen igen för att åka hem. 

Det tog inte många minuter innan vi sova alla tre gott längst back i bussen. 

Det blev verkligen en toppen dag!

Ett skapande möte.

En planerad tripp till Norrköping blev ett härligt möte vid Kolhamnen.
Där ett stort område med graffiti väggar finns. 

Där stod killar och skapade.
När vi hade gått runt ett tag syrran och jag och fotat området så gick tankarna att kanske ändå skulle ta och fråga någon om man kunde få fota lite samtidigt som det skapades.

En trevlig och söt kille fick bli offret för en liten snabb fotografering. 

Som jag ångrar nu så här i efterhand att jag inte tog lite fler kort på.

Att få testa lite andra vinklar och vrån. 

Varför svartvitt då!?

 Jo för jag tyckte det blev bäst och passade så himla bra. Helt enkelt!

Å, så här blev dom. 

Sista bilden är min favorit.

Att spricka av hemligheter.

Jag spricker snart av fniss när jag tänker på alla hemligheter som finns uppe i huvudet. 

Som är till någon speciell. 

Till en bästa vän och andra hälft. 

Hon som snart fyller 25 och det ska firas två helger i rad. 

Det bästa är att hon inte har en aning om vad som kommer att hända. 

Det är så fantastisk kul och spännande att jag blir som en liten fnissig femåring som ligger vaken i sängen och väntar på att någon ska komma in och sjunga när man fyller år. 

Jag vill att dom dagarna ska vara i morgon men det är så underbart att få längta och vänta och fnissa inombords av alla hemliga planer som finns inom en. 

Jakten på övergivna hus Del 1.

En söndag tog syster och jag bilen ut på ett riktigt äventyr. 

Vi åkte många timmar det kändes som många på slingriga och krokiga vägar mitt ute i skogen. 

På en helt fantastisk skogsväg som det fanns massor av härligt att titta på. 

Mitt ute på den krokigaste delen av vägen låg det ett övergivet hus.

Vi var ju tvungna att stanna o undersöka stället och försökte parkera bilen så långt ut på kanten som möjligt. Speciellt i vägen var vi inte heller för det var inte någon stor trafik direkt. 

När vi parkerat och tagit oss upp vid huset så hade hela taket rasat. 

Det fanns en lång sida och kort sida av huset annars var allt som en hel hög. 

bredvid låg det ett till hus som var bara en kort sida kvar annars var allt rasat också.  

Vi blev överlyckliga där när vi såg flaskor som låg på en liten träbank. 

Gamla flaskor som funnits med länge länge.

Jag tycker verkligen det är så spännande.

Brukar alltid fundera på vad som kan ha hänt på stället, Varför har man bara lämnat det som det står utan att ta med något, vem bodde här sist och lever dom fortfarande eller har dom lämnat oss. 

I bilen är syster och jag tokiga vi skrattar, pratar och skojar men när vi väl är på såna här platser blir vi tysta, fundersamma och respektfulla. 

Det är inget vi säger till varandra att vi ska vara utan det bara är så. 

Jag älskar det verkligen! 

Tankarna far runt i mörkret.

Direkt när det blir mörkt och huvudet läggs på kudden. 

Så stelnar kroppen till och tankarna snurrar runt som en karusell. 

Allt från bra saker till oroande saker till bra saker igen. 

Hur planeringen av överraskning ska bli till oron att va händer med jobb efter sommaren. 

Ska jag börja fundera på nytt jobb och vad skulle det vara i såna fall? 

Eller ska jag ta tag i pluggandet. Som jag absolut inte känner mig redo för just.

Jag vet att allting löser sig och jag försöker att inte oroa mig men inom en finns det alltid en liten oro som gör sig påmind. 

Ibland önskar jag att det låg någon bredvid som jag kunde putta på och få ut det som snurrar i huvudet som kan peppa mig och lugna mig i mina tankar. 

Djurens dag.

Idag tog vi på oss gummistövlarna och åkte ut till en liten bondgård där det var Djurens dag.

Dom hade hästar, får, kaniner och grillade korv, hamburgare, sålde godis och lite annat att tugga på. 

Man kan ju inget annat än att bli lite små kär i världens sötaste små lammungar och stora lurviga kaniner. 

Dom släppte även ut fåren. 

Då vi stod som en mur och vi skulle hålla varandra i handen så dom inte sprang åt fel hål. 

Jag med kameran i högsta hugg blev väldigt nervös när dom kom springande. Trodde nästan att man skulle bli överfallen av ett gäng galna med glada får. 

Men allt gick bra och in i hagen kom dom med ett glädje skutt som var så kul att se att alla skratta gott åt dom.