När man blir påmind

 

 

Just nu blir jag väldigt påmind om tre personer.

Tre personer i olika storlekar och åldrar men dom hör ihop.

För snart ett år sen träffa jag dom för första gången. Jag blev stormförälskad direkt i alla tre.

Dom rörde om rejält i mitt liv med skratt, kärlek, mys och tokigheter.

 

Tyvärr blev stigen vi gick på rätt krokig och vi hamna på olika små vägar hela tiden.

Något som var kämpigt men jag kämpa på väldigt länge med att försöka komma på samma väg igen.

Så tillslut kändes det som jag inte riktigt kunde finnas kvar längre. Vi gick två väger och även om jag inte ångrar mitt beslut idag så saknar jag dom vissa dar.

Dom fina famnarna, busen, Bara av att sitta i hallen på golvet och dom skulle hoppa över benen och tillslut ska jag säga tut på magen och dom skratta så dom fick ont i magen av all skratt eller att vi kolla på samma barnprogram varje kväll och vi var gör tröttna på det men det spelar ingen roll när man myser med massor av täcken och kuddar, eller att bara smyg titta varandra i ögonen och känna sig tok kär i smyg.

För det var jag totalt såld och förälskad i dom alla tre personerna i olika storlekar och ålder men som hörde ihop.